Imorgon har är det dags att hasa sig från Oxberg till Mora. Tjejvasan 3 mil.
Efter gårdagens vin och pizza samt veckor utan snö och riktig träning känns just nu de 30 km som en hel oändlighet. Kunde lika gärna vara 30 mil!
Varför ställer jag upp i tjejvasan? Är detta en 40-års kris eller bara ytterligare ett tecken på att jag är en säregen figur där hissen inte går ända upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar